Anita ska bli frisk

Ebenezer 4.5 år, fick följa med de större barnen över stora vägen till fotbollsplanen. Han får aldrig gå över ensam. Det vet han. Då han spelat en stund gick han till Anitas hus. Det ligger bara en liten bit ifrån fotbollsplanen. Han ville träffa Anita. Han visste att hon var mycket sjuk och inte längre kom till förskolan. Alla barnen saknar sin kompis Anita. Det var länge sedan Anita var på förskolan.

Anitas mamma Maria förklarar för Eben att Anita sover och behöver få vila. Hon har alldeles för ont så hon somnar bort gång på gång.

– Eben, varför kom du hit, frågar Maria.

– Jag kom för at leka med Anita, hon är min vän. Min bästa.

– Ni får leka en annan dag, nu orkar inte Anita. Hon kan inte stå eller gå.Eben stannar kvar och vill inte gå hem.

– Jag har bett Gud att Anita ska bli frisk. Mamma sa att Anita ska bli bra, men jag bad Gud att hon ska resa sig så vi kan leka igen…

– Du bad till Gud för Anita?

-Ja, Jesus älskar alla barn och Jesus älskar Anita. Han ska ge hälsan tillbaka.. jag vet det…han ska det.. det ska han…

Solen börjar gå ner och Ebenezer har inte kommit hem. Mamma Pauline börjar bli orolig och går ut och letar. Inte hos grannen. Inte på förskolan. Inte vid restaurangen. Inte på marknaden. Alla hon fråga skakar på huvudet. Till slut hittar hon honom hemma hos Anita. Han sitter ihopkrupen och väntar på att Anita ska vakna. Han vill leka med henne.

 I flera månader har Anitas ben legat i sträck. En tyngd på 7 kg i det lilla benet för att höftkulan skulle dras ner i rätt höjd igen. Undersökningar, blodprover, bandage, röntgen varje vecka, smärtstillande, svettigt, långtråkigt och svårt med alla barnpatienter som kommit in på salen med olika skador.

Så äntligen var det dags för at ta bort tyngden och få ett stort gipspaket. Nu har det suttit i drygt två veckor och höften är på plats. Tålamodets tid är inte förbi. Nu börjar kampen av försiktig envis träning. Snart snart kan Anita äntligen få kommer hem till Nakamtenga och Förskolan igen.  

 Eva